Att vara eller göra?

En viktig balans är den mellan att vara och att göra. För mig är att ”göra” att vända sig utåt, fyllas på utifrån, göra saker, producera. Att ”vara” att reflektera, se vad som finns inuti sig själv, att vara i nuet och ta in utan att värdera eller att försöka ändra. Kalla det för mindfulness om du vill.

CB030308

När jag yogar händer det att jag ”gör” yoga i stället för att ”vara” (närvarande). ”Nu den här positionen, och så den här. Känna lugn. Japp, lugn var det. Då gör jag rätt. Och så bak med benet. Näe, det blev nog inte riktigt bra…”. Snacka om att göra. Att prestera yoga.

Andra gånger ”är” jag yoga: befinner mig i andningen, i rörelsen, flow, närvaro i stunden. Vilken skillnad!

Så mycket går ut på att göra i samhället. Vad har du gjort? Presterat? Om svaret blir ”ingenting” klassas vi som lata. Eller så måste man ju vara lite sjuk. Annars skulle man ju ha gjort något!

Kanske det finns två typer av folk: vissa göra-typer (som jag själv) som behöver addera att vara för att skapa balans. Och andra vara-typer, som behöver lägga till lite mer göra, för de bara är hela dagarna och har en klagan på att inget händer och de inte når någonstans.

Jag drabbas lätt själv av ”göra-sjukan”. Det är väl därför jag tänker så mycket på balansen mellan de båda. Det behöver inte vara 50/50. Men någon form av balans som känns bra för en själv.

Vilken typ är du?

I dag är jag höstlovsledig med mina barn. Efter denna timme vid datorn ska jag VARA med dem. Inte göra höstlov, göra leka med barn. Utan vara!

Det här inlägget postades i Tankar om stort och smått. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>