Undantagens lov…

”Snääälla mamma, kan vi inte få sitta framför teven och äta frukost? Bara idag. Det är ju ändå jullov… ”De bedjande hundögonen är på. Vad jag svarar? Vad tror du…?

42-17371203

”Nej”. Fast jag måste medge att jag känner mig lite konservativ. Tråkig. Ordentlig. Men jag vill verkligen föra över till mina barn att känna matens smak. Hur konsistensen känns i munnen. Hur mycket mat man stoppar i munnen. Hur magen reagerar. Är jag mätt? Hungrig? Törstig? Njuta av den goda smaken. Umgås med sina nära och kära. Ja, jag är tillbaka till samling runt lägerelden igen. Jag tror det är extra viktigt i en tid som vår. När vi ser varandra allt mindre. SER varandra allt mindre. Mycket kommunikation sker via sms och mejl. Eller blogg :-) .

Jag vill ge dem en god vana. Att äta framför teven och inte känna varken smak, lukt, mättnad eller något annat. Det vill jag inte ge dem.

Visst kan det vara ett mysigt undantag att äta framför teven. Absolut. Och för att behålla känslan av lyx och mys så ska man inte göra det för ofta. Annars blir det en vana. Inget extra.

Och sen finns det alltid finns anledningar till att göra undantag. Är det inte jullov så är det lördag, söndag, soligt, regnigt, sen morgon, tidig morgon, frisk, sjuk… Så näe, det vart ett nej denna gång. Men på julafton får de sitta framför teven  om de vill och frågar efter det själva (tipsa dem inte är du snäll…)

Det här inlägget postades i Mat och matvanor. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>