Inte ens jag…

Summerar dagen – en härlig dag fylld med barn och kalas. Först göra iordning, städa och fixa tårta innan, sen kalas i timmarna två, sen plocka ihop och städa och sen hem och vara slappa (läs halvsova).

Jag hade berett mig på ett löppass på kvällen. Men jag måste villigt erkänna att det där med kvällsträning efter att barnen har somnat – det är inte min starka sida. Så alla ni som pratar om att det är svårt att ta sig tid på kvällen. Jag förstår er helt!! Under morgonen och dagen längtar jag till träning. På eftermiddagen med. På kvällen är det ok. Men efter läggning. Näe!

Inte ens jag som tränat sedan jag var 4 år har hög motivation när jag ska ut i spåret på kvällen. Men det vet du nog redan: att motivationen sviker alla motionärer – oavsett nivå – emellanåt. Skillnaden mellan en regelbunden motionär och en inaktiv soffpotatis är att motionären inte låter sig stoppas av känslan att ”det här känner jag inte för”. Inte alltid i alla fall. Vi tränar ändå. För vi vet hur bra vi mår efteråt.

Så i kväll blev det yogapass på hemmaplan. Skööönt! Och säkert något som min kropp gärna ville ha. Det tror i alla fall jag. Sov gott!

P.S Hur barnkalaset gick? Bra! Förutom att tårtan med jordgubbsylt utan jordgubbar mest smakade socker. Annars var det full fart på 11 barn i en lokal full med stabilitetsbollar, innebandy, fotbollar. Och en hinderbana! Barnen älskade det! Precis som vi vuxna också gör…

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>