Tankar från akutmottagning

I natt när jag satt på Södersjukhusets barnakutmottagning med min 7 åring blev det några timmar över till att tänka.

Tänka på kroppen. På hans, som gjorde så ont någonstans i nedre magregionen. På min. Hur jag förhåller mig till mig själv. På andras.

Tänk vad vi tar vår kropp och vår hälsa för given! Jag slås ofta av den tanken. Det är så ofta som många av oss väntar tills något går sönder eller tills vi VERKLIGEN måste dra i handbromsen för att inte trilla över kanten, tills vi verkligen gör något positivt för vår hälsa. Tänk att stoppa lite tidigare. Att ändra riktning och kurs innan dess.

Tänk vad vi fokuserar på den yttre hälsan. På att se snygga ut. Javisst, det är också viktigt. Men det är ju den inre hälsan som räknas. Den som inte syns. Inte direkt i alla fall. Fast den påverkar ju vår utstrålning i högsta grad. Vår glöd.

Tänk att få åka omkring med en av Lennart Nilssons små kameror – du vet han som fotar och filmar inuti vår egen kropp. Tänk att åka till sin lever och kolla hur den mår. Spana in blodkärlens insidor. Bukspottkörteln. Alla organ överallt. Känna pulsen, hormonerna, stressen eller lugnet. Tänk vad häftigt.

Tänk att få göra det. Då skulle nog mångas syn på den egna krooppen förändras drastiskt.

Det här inlägget postades i Tankar om stort och smått. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>