Åskådarplats

Jag sitter just och väntar. Väntar på andras agerande, andras beslut. Själv har jag gjort allt jag kan hittills. Nu är det stilla väntan som gäller. Det är också en konst. Att vänta tills bollen kommer åter. Och då köra igen.

Samtidigt är det en konst att inte alltid sitta och vänta på att andra ska göra saker. Och först då reagera. Då blir man lätt en åskådare i sitt eget liv. Då styr andra. En fin balans det där: vänta eller vara pro-aktiv.

När det gäller kroppen kan många inta åskådarplatsen över sin egen kropp. Som att någon annan borde ta tag i den egna formen. Någon annan ska göra något först innan jag själv ska börja äta bättre, röra mig eller göra nån annan förändring i livsstilen. Om bara mannen/frun gör det här, om det bara fanns mer nyttig mat i restaurangen, om det bara fanns ett gym närmare…

Man placerar sig själv i baksätet-eller kanske till och med bakluckan – i sin egen bil (läs kropp). Fast man borde köra själv.

Det här inlägget postades i Tankar om stort och smått. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>