Som en and

Så där ja, nu känns det bättre! Eller redan i fredags var det bättre i ryggen. Så igår blev det joggning 5 km. Eller vad man nu kan kalla mina tokruscher á la McRae. Full fart. Och sen lugnare. Igen. Igen. Igen. Kändes riktigt bra. Så idag blev det en runda till.

En bekant – som ingår i Rubins löpgrupp – frågade lite försynt i fredags hur lång tid det är kvar till Åre Extreme. 6 månader svarade jag. Samtidigt som jag hörde mig själv svara ökade pulsen. Hjärtat pumpade. Andningen gick igång. SEX MÅNADER!!! Det är ju INGENTING! Gaaaah! Jag är i sämre form än någonsin (känns det som). Ingen Hammarbybacke att springa i. Ingen mtb att cykla på i skogen. Ingen kanot. Gaaah! 6 månader!!!

Jag kände mig le så där lite stelt och försöka bete mig som en and (du vet – änder ser lugna ut på ovanför vattenytan medan de paddlar med fötterna som tusan under ytan för att hålla sig flytande…). Just så kände jag mig. Som en and. Försökte se lugn och cool ut. Men kände hur hjärnan febrilt jobbade på att hitta en lösning som lugnar mig.

Nåja. 6 heeela månader. Vi ska ju bara hålla på och träna i 8-10 timmar i sträck där i Åre… Idag förbereder jag mig under cirka 35 minuter löpning. Vaddå. Det kommer att gå fint. Eller…? Ha, ha, ha… den som lever får se. Ska nog görna några extra upphopp innan jag går och lägger mig i alla fall… Panik? Jag? Näe, aldrig… gulp!

Det här inlägget postades i Åre Extreme 2011, Tankar om stort och smått. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>