Förra året kunde jag inte sitta…

Jag kommer just att tänka på förra året vid den här tidpunkten. Då kunde jag inte ens sitta ned, eftersom jag fick så ont i ryggen med utstrålning i båda benen då. Just då visste jag inte riktigt hur illa det var: att jag har två diskprotrusioner (diskförskjutningar) längst ned i ryggraden. Jag hade inte hunnit undersöka ryggen med magnetkamera. Men jag var nästan säker redan då på att det var något som hänt med diskarna i kroppen.

j0438747

Jag fångade en boll och kastade iväg, och då gick diskarna. Först en varm känsla att något ”läckte ut”, sen kom nervsmärta ut i benen, sen kom muskelpåslaget. Och sen var jag smärtfri bara på morgonen när jag vaknade och fortfarande låg i sängen på rygg. Så fort jag satte mig upp så kom trycket på diskarna från överkroppen så de tryckte på nerverna till underkroppen och jag fick utstrålande och dov smärta hela dagarna. Och att gå på toa var en plåga. Det var till att hålla tarmarna i god form för att inte få ökat nervtryck.

Där började rehabtiden. 9 månader senare var jag med på mitt första box-fyspass – Aerobox så klart med Jose Nunez – vilket funkade fint. Och idag känns det riktigt riktigt bra. Jag har varit otroligt noggrann med mina rehabövningar, med uppbyggnaden i kroppen och med ”lagom” mängd träning. Så idag känner jag mig smärtfri och ”frisk”.

42-16482893

Att jag fick denna skada beror troligen på att jag på 1990-talet fick rejäla problem i ländrygg och bäcken. Man antar att de flesta strukturer i ländryggen är sönderdragna (uttöjda och sönderslitna) och/eller sönderhackade (av 36 sprutor som jag fick, då man samtidigt mekaniskt hackade sönder ledbanden i bäckenet för att skapa en ärrbildning). Det här har lett till att jag troligen lyft lite, lite fel under alla år därefter. Jag har jobbat lite för mycket med magens muskler, i stället för att låta ryggens djupa stabiliserande muskler få göra sin del av arbetet. Det har inneburit att jag har fått lite felaktig belastning i ryggraden vilket orsakat skadan på sikt.

Men jag känner mig bra! Vågar till och med börja lita på min kropp igen. Tänk vad saker och ting kan förändras under ett år!

Många som jag känner som har fått diskproblem eller diskbråck känner av sin skada länge, länge efteråt. Det vågar inte jobba eller träna fullt ut. Här är det så otroligt viktigt att få rätt hjälp. Och att vara noggrann med sina små små korrektiva övningar för att kicka igång rätt muskler igen.

Åh, vad jag känner mig lycklig som känner mig så stark idag. En underbar känsla!

Det här inlägget postades i Hälsa, Tankar om stort och smått. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>