Bra med punka där bak

Just hemkommen från en löprunda. Här i Stockholm regnar det som tusan emellanåt, och jag lyckades pricka in ett mellanrum mellan skurarna. Det kom bara några droppar under vägen.

När marken blev blöt upptäckte jag i en nedförsbacke att jag har ”punka” på ena sulan vid hälen, alltså vid stötdämpningen där bak. Jag har ju med Rubin McRaes hjälp på Running Sweden skolat om mig till att bli en mera framfotslöpare (jag kan nog inte ännu säga att jag är det helt och fullt riktigt än), under de senaste åren.

Hittills när jag sprungit har jag inte märkt punkan. Men i nedförsbacken hördens den. Perfekt! En punka där bak är ju ett perfekt redskap för att se hur mycket jag landar på hälen i varje steg. Punkan avslöjar mig direkt. Ett pys: aj, aj, nu var jag där igen. Tyst nedslag: perfekt.

Det roliga var att skorna var tysta under resten av rundan. Det var bara i nedförsbackarna som jag landade lite mer på hälen.

Så mina ”punka-skor” får bli mina bästa skor. Kanske ordna punka på de andra också…?

Det här inlägget postades i Motion och rörelse, Tankar om stort och smått. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>