Våga vägra julstress

Julstress, julstress, julstress. Jag tror det är årets modeord inför jul. Jag har i alla fall inte läst det ordet så många gånger tidigare. Eller kanske det bara är en tillfällighet. Jag menar, kanske det alltid skrivits lika mycket om stressen och pressen inför jul, men jag bara inte sett det.

 

Hur som helst så upplever jag det som ett race inför julen. Man MÅSTE baka 10 sorters julgodis (men vem tusan ska äta upp allt… om det hamnar i den egna kroppen gör man sig bara en björntjänst. Och att ge bort en massa godis till nära och kära är att skyffla sina bekymmer på någon annan – som man dessutom förhoppningsvis gillar), göra all julmat själv (fast man ska vara borta hos släktingar på julbord hela helgen), var klar med alla julklappar innan alla ljusen är tända i adventsljusstaken, julpyssla och julmysa med barn, släktingar, vänner och bekanta…

Ja visst, är allt riktigt trevligt! Men bara man gör det av egen vilja och med frid i sinnet. Att känna press att man ska hinna med allt, bara för att ”det ska vara så” eller för att ”alla andra/grannen/bästa vännen” gör att själva kärnan i pysslandet och myset går förlorad.

För det handlar väl om att landa i lugn. Att SE varandra och njuta av varandras sällskap. Att bara vara. Och kanske tillsammans göra något. Men kärleken och lugnet ska vara grunden.

 

Själv får jag emellanåt en känsla av att jag också borde vara stressad. Jag är inte klar med julpysslandet. Vi har inte bakat ett enda julgodis än. Jag har ”bara” gjort egna köttbullar (förvisso med flera olika kryddningar som vart riktigt bra!), jag är inte klar med julklapparna. Och det är bara 5 dagar kvar till julafton!

Men jag känner ingen stress. Inte det minsta. Inte så länge som jag lyssnar till mig själv, mina barn och nära. De som verkligen betyder något för mig. Det här året är så fantastiskt skönt! Den här julen så fridfull. Lugn och harmoni i grunden. Varje dag, varje vecka innan julen. Ingen press på att man måste vara ute på stan överallt. Ingen tävling mellan vad som är gjort och vad man ska göra. Ingen disharmoni. Bara lugn och kärlek. Så fantastiskt skön grund att komma från.

Så vi följer våra hjärtan här hemma. Tar det för vad det är. Gör det vi vill själva. Inte vad vi borde enligt alla andra. Och vi njuter och har det skönt! Och, självklart kommer klapparna att vara inslagna på julaftonen till barnen. Alla andra får klappar i form av skön närvaro och en extra julkram.

Det här inlägget postades i Tankar om stort och smått. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>