Hälknyck och fallande träd

I dag hade jag min premiärtur på min fina Scott Contessa 20, efter att jag har satt på pedaler med clips och investerat i cykelskor som kan ”sitta fast” eller hur tusan man nu beskriver det.

Som du förstår så är jag ingen cyklist. Faktum är att det var först förra året som jag började uppskatta cykling igen, som transportmedel. Som tonåring cyklade jag överallt. I ur och skur, ljus och mörker, dag och sena kvällar. Det var ju ingen som skjutsade en till träning och sånt och inte ville jag lägga pengar på t-banekort. Så då var det cykel som gällde. Och jag bestämde mig någonstans för att jag aldrig mer skulle cykla.

Och det tog mig alltså tills jag var 43 år innan jag började uppskatta cykling igen. Visst, har jag cyklat innan dess också men inte direkt njutit. Jag har trampat iväg och hållt fokus på att det här äääär kul! Eller i alla fall neutralt. Eller inte trist i alla fall. Men förra året vände det.

Så idag var jag ute. Med clips. Till Flatensjön och runt Flaten på stigar. Och jag klarade det galant! Vilken skillnad också när man trampar på kraften man får ut. Fantastiskt! Två gånger fegade jag ur och kopplade loss ena foten vid en BRANT uppförsbacke eftersom jag inte riktigt litade på att jag skulle minnas ”häl-knycken” om farten skulle ta slut mitt i backen. Men det gick bra. Ända tills jag var klar. Och kom ut på asfaltvägen vid Tyresövägen. Och skulle stanna till för att köra in på cykelbanan. Det tog tvärnit (är inte heller van än vid de nya bromsarna). Jag skulle sätta ned vänster fot. Men den satt fast! Så stillastående i tramporna föll jag snygg åt vänster. Som ett fallande träd typ. Kändes som det gick i slowmotion. Tack och lov var det inga där. Men så jag skrattade! Jag låg på marken och asgarvade åt mig själv. Vilken syn! Nåväl, häl-knyck, resa mig upp och så hemåt. Utan fler incidenter.

Så sammanfattningsvis: clips = bra effekt. Och liiite läskigt när fötterna sitter fast. Innan den 44 åriga hjärnan har automatiserat häl-knycken.

Det här inlägget postades i Åre Extreme 2012, Motion och rörelse, Tankar om stort och smått. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>