Var går gränsen för motion?

Just nu får jag inte motionera på 2-3 veckor pga en smärre ”operation”. Så vad är det jag inte får göra? Var går gränsen för motion?

Jag får promenera och cykla fram och tillbaka som transport. Det sa läkaren. Men när går cyklingen till min mottagning över i motion? Det är cirka 10 km enkel riktning och jag har RIKTIGT svårt för det här med att cykla långsamt. Det är inte det att jag tävlar med andra. Det är bara så ruskigt skönt att känna hur musklerna jobbar, att benen känns starka i uppförsbacken, andningen blir tyngre, mjölksyran början komma, hjärtat slår på taktfast och hårt. Så härlig känsla i kroppen. Då känner jag verkligen att jag lever! Jag njuter!

Så är det motion om jag cyklar en mil och kommer fram svettig och andfådd? Eller är det transport? Var går gränsen för motion? Jag vet så klart att jag inte ska springa i Hammarbybacken men annars? Om jag styrketränar här hemma, när går gränsen för att jag motionerar, jämfört med att jag bara muskeltränar lätt?

Jag pratade med en klient/patient om detta idag. Han har i år genomfört en Ironman. Med diskbråck. Smart? Njeee. Och nu får han ”betala” för det. För honom är det mer utmaning att utföra alla små korrektiva övningar som han får av mig för att trigga igång de djupa skyddande ryggmusklerna – än det är att sticka ut på ett tungt cykelpass på 6 timmar.

Han loggar just nu in all sin korrektiv träning som träning. Och då startar också diskussionen med kompisarna: när är det motion/träning? Ska man byta om för att det ska räknas som motion?

Så klart finns det inget svar, utan det beror på. Men det är intressant att fundera över vilken tanke man har själv. Jag har ärligt talat svårt att avgöra vad jag själv kan göra eller inte. Så jag tänker det som att jag rekommenderar en av mina klienter/patienter. Vad hade jag sagt till dem?

Själv behöver jag bromsas – liksom min Ironman-patient. Medan andra behöver hejas på för att komma igång och våga ta i. Nivån för motion är varierar verkligen beroende på hur tränad man är.

Så jag tar det lugnt, som jag ska. Då kommer träningen snart igång igen. Och jag läääängtar redan (efter 3 dagars vila) efter att känna mig så där utmattat trött i hela kroppen efter ett rejält backpass kombinerat med cykling. Eller långpass löpning. Mmmmm, något härligt att se fram emot!

Det här inlägget postades i Tankar om stort och smått. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>