Arkiv för oktober, 2009

« Older Entries

Höst

lördag, oktober 31st, 2009

Står på trappan och andas in den kyliga höstluften. Lönnens löv på andra sidan parken glänser som guld i solen. Strålarna lyser på bara en liten del av trädet som gör det än mer magiskt. Hösten är här.

j0433755

Under hösten rensar växter och natur. Rensar bort det gamla. Städar undan gamla löv. Kastar av sig och kastar bort det som inte behövs längre. Det är en stund för vila och eftertanke. Naturen lugnar ned sig efter vårens hektiska skapande och sommarens prunkande skönhet. Nu råder lugn och ro inför vinterns vila.

På samma sätt behöver vi tid för reflektion och vila. Tid att rensa bort onödiga tankar, gammalt bråte. Tid att lugna ned och komma till ro. Hösten är en underbar tid, tycker jag. Se till att utnyttja det dagsljus som erbjuds för att fylla ögonen med ljus. Rör på kroppen och låt samtidigt sinnet få pauser. Ta in alla vackra färger.

CB030333

Balansen mellan vila och aktivitet är viktig. Varje dag. Varje vecka. Varje månad och år.

Posted in Tankar om stort och smått | No Comments »

Jaaa, de kommer hit!

torsdag, oktober 29th, 2009

Du har väl sett nycirkusgruppen 7 fingers? Eller les 7 doigts de la main, som de egentligen heter. Annars är det nästan ett av livets måsten att se dem – en utbrytargrupp från Cirque Soleil.

Jag har sällan haft sån gåshud över hela kroppen som när jag såg föreställningen Traces för något år sedan. Att man kan göra sånt med kroppen! Att det går! Och kombinationen av akrobatik, poesi, musik… en sån helhet.

Nu kommer de till Stockholm igen. Jaaa! Deras nya förställning PSY har premiär (!) här den 28 december, och så spelar de en vecka framöver. Beställ biljetter här. Jag hoppas och tror att det blir en fantastisk kväll med intryck för alla sinnen.

Posted in Uncategorized | No Comments »

Att vara eller göra?

torsdag, oktober 29th, 2009

En viktig balans är den mellan att vara och att göra. För mig är att ”göra” att vända sig utåt, fyllas på utifrån, göra saker, producera. Att ”vara” att reflektera, se vad som finns inuti sig själv, att vara i nuet och ta in utan att värdera eller att försöka ändra. Kalla det för mindfulness om du vill.

CB030308

När jag yogar händer det att jag ”gör” yoga i stället för att ”vara” (närvarande). ”Nu den här positionen, och så den här. Känna lugn. Japp, lugn var det. Då gör jag rätt. Och så bak med benet. Näe, det blev nog inte riktigt bra…”. Snacka om att göra. Att prestera yoga.

Andra gånger ”är” jag yoga: befinner mig i andningen, i rörelsen, flow, närvaro i stunden. Vilken skillnad!

Så mycket går ut på att göra i samhället. Vad har du gjort? Presterat? Om svaret blir ”ingenting” klassas vi som lata. Eller så måste man ju vara lite sjuk. Annars skulle man ju ha gjort något!

Kanske det finns två typer av folk: vissa göra-typer (som jag själv) som behöver addera att vara för att skapa balans. Och andra vara-typer, som behöver lägga till lite mer göra, för de bara är hela dagarna och har en klagan på att inget händer och de inte når någonstans.

Jag drabbas lätt själv av ”göra-sjukan”. Det är väl därför jag tänker så mycket på balansen mellan de båda. Det behöver inte vara 50/50. Men någon form av balans som känns bra för en själv.

Vilken typ är du?

I dag är jag höstlovsledig med mina barn. Efter denna timme vid datorn ska jag VARA med dem. Inte göra höstlov, göra leka med barn. Utan vara!

Posted in Tankar om stort och smått | No Comments »

Bort med sjukhus, in med friskhus

tisdag, oktober 27th, 2009

Ofta brukar jag tänka på orden som vi säger och vad de signalerar till oss. Kanske omedvetet. Som ordet sjukhus till exempel. Varför ska vi gå till ett sjukhus när vi är sjuk? Jag vill ju bli frisk. Det borde heta friskhus i stället.

Frågan är vad ordet sjukhus omedvetet signalerar till oss. Att vi blir sjuka där. Eller ordet sjukgymnast. Jag skulle hellre anlita en friskgymnast för att bli frisk.

Det sägs att läkare i  Kina får betalt för alla de patienter i sitt distrikt som är friska och INTE behöver läkarvård. Jag har ingen aning om detta är sant eller inte. Men jag gillar idén. Tänk. Att få betalt för att folk inte ska söka hjälp. Att se till att alla personer mår så bra så de inte behöver läkarvård. Att bedriva så aktiv förebyggande vård.

Här i Sverige betalas pengar ut för hur många sjuka en läkare tar emot. Den senaste kampanjen är att locka så många halvfriska som möjligt till vårdcentralerna så man kan få in många korta besök och få bra betalt. Är du förkyld? Kom till oss. Kort besök. Enkla pengar. Fast de som verkligen kan behöva vård – som de kroniskt sjuka – får stå tillbaka. De tar för lång tid. I stället för en mycket sjuk så kan man få in kanske 4 förkylningar. Mer förkylningar är lika med mer pengar. Känn dig sjuk! Kom till oss! Så bakvänt.

Näe, fram för friskhus i stället för sjukhus. Fram för den Kinesiska modellen.

Posted in Tankar om stort och smått | No Comments »

Sluta göda, börja umgås!

måndag, oktober 26th, 2009

Jag läste i gårdagens Svenska Dagbladet att antalet överviktiga barn minskar i vårt land. Det är riktigt glädjande nyheter. Men när jag läste vidare inser jag att 17 procent av 4-åringarna lider av fetma. Även om det är mindre än de 20 procent som var feta för 5 år sedan så är det alldeles för många. 17 procent! Som är feta! Inte bara överviktiga. Utan feta! Skrämmande. Hur många fler procent blir det om vi även räknar med de som är överviktiga?

fet barn

Vad händer när de här barnen växer upp? Vilka grundläggande vanor får de med sig? Hur kommer de att utvecklas under ungdomsåren om de är feta redan som 4-åring? Och hur tusan ska de lyckas ändra livsstilsvanor när de inte har andra vanor med sig i bagaget förutom de som gör så att de är feta redan som 4-åringar. Och vad händer med kroppen, utveckling, ryggskott, diabetes typ 2, ledbesvär? Näe, det är så jag inte orkar tänka tanken ut.

Här vore det väl verkligen läge att satsa på förebyggande insatser. Och att lära både barn och föräldrar om friskvård och sunda livsstilsvanor. Inte vänta på att barnen blir sjuka av sin fetma och då sätta in resurser.

Jag tycker faktiskt det här kan ses som en form av barnmisshandel. Att göda sitt barn så det är fetmaklassat innan det själv kan stava till ordet. Det är föräldrarnas ansvar att se till så det inte blir så. Visst kan det i enstaka fall finnas sjukdomar med i bilden, men ändå. Näe, föräldrar, barnet blir inte lyckligt att video, godis och läsk. Det blir lyckligt av närvarande föräldrar som ägnar sin fulla uppmärksamhet till barnet på dess villkor. Sluta göda – börja umgås!

Posted in Mat och matvanor | No Comments »

Vart tog springet i benen vägen?

lördag, oktober 24th, 2009

Idag var jag och mina killar på 4 och 6 år på Globen och tittade på Walking with Dinosaurs. Coolt!

Dinousars1081_thumb

Fantastiskt att dinosaurierna verkligen har funnits på vår jord! Så kort vår mänskliga historia egentligen är. Dinosarna fanns för cirka 230 miljoner år sedan. Vi människor började väl gå upprätta på marken för cirka 26 miljoner år sedan. En viss skillnad!

Nåväl. Jag tänkte på det i dag. Som jag så ofta gör. Sitta stilla i cirka 2 timmar. Och efteråt – myror i benen. Måste röra på sig. Hoppa, skutta, springa, veva med armarna. Vi vuxna: 2 timmar stilla. Masar oss gärna till en stol vid ett matbord, eller någon annanstans vi kan sitta.

Jag undrar när det naturliga springet i benen försvinner. Den där känslan som håller uppe balansen mellan vila och rörelse. För jag är säker på att vi har den. Att kroppen strävar efter att må bra och söker vila när det är dags och rörelse när det är dags för det. Men i dag har många tappat bort ”rörelseknappen”. Det är bara viloläget som står på. Hela tiden. Vi vilar och vilar. Och trötta söker vi ännu mera vila.

Många tonåringar gör samma sak. Vissa unga också. Men inte så ofta barn. Var försvinner känslan av balans? Vad är det som gör att den försvinner? Kanske att vi ”tvingar” våra barn att sitta stilla och lyssna. Samtidigt som jag tycker det är en förutsättning att kunna sitta stilla och lyssna periodvis. Så det inte finns myror i brallan hela tiden. Utan båda ska finnas. Rörelse. Vila. Gör varje sak fullt ut. Då råder balans.

Hur kan vi göra så att känslan för vad kroppen behöver kan behållas, ända upp som vuxen? Och hur kan vi göra för att stimulera de som tappat känslan att hitta den igen? Hmmm… Det tål att tänka på. Hur tänker du?

Posted in Motion och rörelse | No Comments »

Minns du lukten av sockiplast

torsdag, oktober 22nd, 2009

Vi som växte upp på 70-talet kommer nog för alltid att vara färgade av den unkna lukten av sockiplasten som levde sitt eget liv där inne i gympapåsen. Uuurk! Det hjälpte liksom inte hur man än tvättade dem. Fast frågan är OM de verkligen tvättades. Tålde plasten det?

sockiplast

Under 80-talets joggingvåg blev sockiplasten utskällda. Huuuur kan man låta barn gå omkring i tunna plastsockor. Det ger ju stötvis belastning av fötterna. Och sockiplasten stödjer ju inte alls foten. Inget stöd! Ingen avlastning!

Näe just det. Det kanske var bra! Våra fötter ska användas och fotens muskler behöver tränas för att fortsätta vara starka. Att låsa in barnfötter i uppbyggda skor som sköter all stabilitet och stötupptagning kanske inte funkar så bra. Fötterna förslappas kanske i stället. Jag tror det.

Så av med alltför uppbyggda skor på våra småbarns fötter. Och på med något enklare som tvingar foten att jobba själv.

Så klart tycker jag inte att 10-12 åringar som genom hela sin uppväxt redan haft uppbyggda gympaskor ska bränna dem och börja använda Five Fingers fullt ut. Det ger så klart problem. Men mindre barn som fortfarande har full fotfunktion mår bra av att gå mer barfota och mer enklare skor. Det tror jag.

Vad tror du?

Posted in Motion och rörelse | No Comments »

Förkväll

onsdag, oktober 21st, 2009

Japp, då var min insats klar för den här månaden. Nästa gång är om 4 veckor igen. Jag fick frågan om det här är tevepremiär, men det är det inte. Jag har varit med i olika tillfällen 6-7 gånger förut, bland annat TV4 söndag och TV4s Efter tio med Malou.

förkväll fadde

Jag följde testningen av Fadde med spänt intresse, liksom övningarna han fick. Jag måste ge ett plus till PTn Nick denna gång. I slutet sa han att Fadde ska konditionsträna. Bra. Klokt råd. Men mer vardagsrörelse också. Det är vardagsrörelsen som kommer att sätta fart på förbränningen och förbättra hälsan.

Men sen de två magövningarna. Jag är ledsen att säga att jag tycker de är kass. Och jag är ledsen att låta som en klagokärring den här veckan också. Men jag kan inte låta bli – det är ju inget bra!

Den ena övningen för att få effekt på Faddes mage (igen ska midjemåttet botas med magträning!) var att lägga Fadde på en uppåtlutande bänk där han skulle lyfta rumpan.

Med den ”ponduskulan” som Fadde besitter kan man misstänka att de djupa magmusklerna inte är med i matchen som de ska. Och jag misstänker även att de djupa ryggsträckarna i länden inte heller är det. Att då ligga och lyfta upp baken på det sättet trycker diskens kärna bakåt och det bildas ett stort tryck. Om han dessutom inte har koll på sina inre muskler kan kotorna börja glida gentemot varandra vilket är mindre bra. Ingen bra övning för honom. Och som han låg och pendlade sen!

Men det märkligaste var nog när Fadde skulle sitta på en balansboll med båda fötterna i golvet och hålla en tung viktplatta i händerna och vrida kroppen från sida till sida för att komma åt de djupa magmusklerna! Det var bra tänkt. Jag menar att försöka engagera de djupa magmusklerna. Men helt fel övning! Dessa muskler kan ju inte skapa någon rörelse! 

De kan bara stabilisera överkroppen och dra in midjan. Helt galen övning. Om FAdde har koll på musklerna från början är de klart att de ska vara med i matchen när han rör på kroppen. Men om han saknar förmåga att föraktivera musklerna skapas mest belastning på ryggraden. Som sedan roteras.

Kanske tänkte PTn att den inre djupa muskeln går runt magen som ett brett band och då ska man vrida. Men då har man föga kontroll på kroppen i rörelse och vad vi har våra olika muskler till. Okunskap alltså.

Näe, Fadde ska ha helt andra råd. Andra övningar. Då kan han komma i form. Men konditionsträning är bra!

Posted in Teve, tidningar och annat jag gör | No Comments »

Snart så

onsdag, oktober 21st, 2009

Ja, nu är det inte långt kvar innan jag ska åka till sminkning och väntar på mina 3 minuter. I kvällens program av Förkväll ska Fadde hälsotestas. Spännande! Undrar vilka råd han får…?

förkväll fadde

 

 

 

 

 

Det mest spännande är nog vad jag och programledarna kommer att prata om. 3 minuter går ju sååå fort!

När vi onsdagsexperter från MåBra var på medieträning – ja, vi fick förmånen att filmas framför tevekamera med en ”riktig” programledare och sedan utvärderas av ett riktigt proffs – så upptäckte jag att jag har otroligt lätt att prata på. Jag har ju såååå mycket jag vill säga och jag vill få fram ALLA mina teorier på en gång. Nu när jag har ”chansen”.

Hur första inspelningen blev. Mja. Du kan ju tänka själv. Programledaren fick inte en syl i vädret under mina 3 minutrar :-) . Då satt jag faktiskt och gömde mig bakom händerna när jag tittade, och framför allt lyssnade, på mig själv. Pratar jag verkligen så där mycket? Hmmm… funkar i alla fall inte bra i teve när det är kort tid. Det är ju en annan sak när jag har heldagsutbildningar.

Så idag. Kort. Koncist. Få ord i varje mening. Japp. Jag har peppat mig.

Och sen när intressanta frågor dyker upp så blir jag inte förvånad om jag lätt halkar in på ett sidospår. Men jag ska tänka på mina instabila och barfotaskor som jag har på mig och fokusera allt dit.

Det ska bli otroligt roligt i kväll. Och sen får jag se vad jag egentligen sa. Hur som helst – jag vet vad jag står för och vad som är viktigt. Sen gäller det bara att få stopp på ordflödet så det passar 3-minuters formatet i teve.

Får se om jag gömmer mig bakom mina egna händer när jag kollar in mig själv på TV4s hemsida ikväll… Det är den mest jobbiga delen – att se sig själv. Och att höra sig själv. Ja, alla ni ledare på AstraZeneca som jag just nu håller på att videoutvärdera. Jag vet vad ni går igenom när vi ska se på era filmer tillsammans. Och ändå är det ju så otroligt att utmana sig själv och kolla inspelningar. Vad GÖR jag egentligen? Hur ser jag ut? Vad har jag för olater för mig?

Om du hittar konkreta tips från kvällen sändning får du gärna lägga in dem här på bloggen. Jag är nyfiken!

Oj vad det här ska bli skoj!

Posted in Uncategorized | 2 Comments »

Då är det min tur imorgon

tisdag, oktober 20th, 2009

Ja, då är det min tur att vara ”träningscoach” i TV4s Förkväll imorgon, onsdag. Jag kommer i och för sig att bara svischa förbi i rutan i egenskap av träningsexpert. Min programtid sträcker sig till 3 minuter. Troligen kring 17.30. Men jag ska vara där 3 TIMMAR innan. Tur att jag inte är med i 5 minuter… Det tar tid att bli tillräckligt snygg för teve.

Jag ska prata om olika trender inom träningsskor som jag ser : instabila skor och ”barfotaskor”.

De instabila har jag redan skrivit om i form av MBT. Även Reebok har tagit fram liknande skor (Easytone). Sen finns det andra skor som ser likadana ut men som inte är instabila. De är bara runda. Onödigt inköp tycker jag!

Den andra trenden kallar jag ”barfotaskor”. Något klatschigt namn måste man ju komma på när man ska vara i teve och allt. Här tänker jag på exempelvis Nike Free och Ecco Biom. Skor som är utformade så att foten själv får arbeta för att styra rörelsen, så som det är tänkt. De har alltså ingen onödig uppbyggnad eller stötdämpande funktion. nikefree

Det här är bra skor – bara du börjar stegvis även här. Det finns berättelser om vältränade löpare som tagit på sig ett par Freeskor och första gången gett sig ut på ett millopp. Och fick ont så klart. De var helt enkelt inte tillräckligt starka. Men det tränas upp om du använder skorna regelbundet och gradvis vänjer kroppen.

Till ”barfotaskorna” räknar jag även Five Fingers – skor som har blivit allt mer populära på våra träningsanläggningar. Vid styrketräning. fivefingersVissa jämför dem med gamla tiders sock-i-plast. Men i modern tappning. De här stöder fotvalvet till viss del och ger en grundstabilitet. Sen är det fotens muskler som arbetar.

Japp, imorgon är det min tur att vara med. Jag hoppas tipsen till kändisen är funktionella :-) . Och att jag inte får tunghäfta. Jag tror inte det – men man vet aldrig… Du får gärna kommentera min insats här på bloggen. Eller de andras insatser.

Posted in Teve, tidningar och annat jag gör | 1 Comment »

« Older Entries