Ja ok, jag erkänner. Jag är en sån där gammalmodig typ som kokar min egen sylt och saftar när det finns möjlighet. Nu inför ett barnkalas bestämde jag mig för att köpa jordgubbssylt för att lägga in i tårtan. Det är ju ändå ingen som märker någon skillnad i en tårta. Och så räcker min egen sylt ända fram till sommaren då jag gör ny.

Jordgubbssylt utan jordgubbsbitar, läser jag. På en flaskliknande tub. Hmmm. Hur har jordgubbbitarna försvunnit? Eller har de överhuvudtaget varit där?

Vänder på förpackningen. Av innehållet är 40 % jordgubbar. Resten då? 45 % socker. Mer socker än jordgubbar! Helt otroligt. Alla ni som någon gång har kokat egen jordgubbsylt vet att det vanligen behövs mycket litet socker för att få sylten lagom söt. Mogna jordgubbar är ju så söta i sig själva. Sockret behövs mer för konserveringens skull. Så 45 % socker är ju otroligt! Dessutom finns det förtjocknings- konserverings-, surhetsreglerande- och stabiliseringsmedel. Vart tog det hederliga receptet på jordgubbar och lite socker vägen? Oj, oj säger jag. Glad att jag mest kokar allt själv.

Och så tar jag jordgubbssaft. Eller blandsaft med jordgubbssmak upptäcker jag. För det är äppel-, päron-, druv- och fläderjuice i också. Och så jordgubbsjuice. Och konserveringsmedel. Och så klart socker också.

Ska jag verkligen ge mina barn det här? Och bjuda deras kompisar på ? Kan man kalla det mat att ha på ett kalas? Känns mer som ett straff tycker jag.

Jag brukar fundera på det här med bra vanor och att sedan verkligen själv leva efter dem.

Ta till exempel småbarnsföräldrarna som själva förespråkar naturlig mat, minska mängden socker till barnen, äta sunt för att orka. När det sedan är dags för frukosten får 6-åringen bestämma. Vad det blir? Sockrad yoghurt med ringlad honung över. Till det sockrad Proviva. Inget mer! Sen till ”skolan”.

Vilken sockerbomb till frukost! Och inget som dämpar sockerchocken i form av grövre flingor, mjölk eller något protein typ ägg. Bara flytande socker med socker som sköjs ned med socker. När jag tar upp detta är de oförstående. Ja men annars äter hon ju inget alls. Ja, fast kanske det är bättre…?

Jag menar, om man tar sockrad fil/yoghurt och vill ha extra socker i form av honung så kan man i alla fall ställa motkrav: att barnet ska äta flingor till (osockrade så klart). Eller en grov macka. Eller ett ägg. Eller något annat som dämpar sockerbomben. Annars blir det inget extra socker över den sockrade yoghurten.

Jag tror knappast att föräldrarna själva skulle vilja äta den här frukosten. Att de skulle stå sig till  lunch. Att de skulle ha en jämn energitillförsel under förmiddagen. Ändå väljer de att ge sånt skräp till sina barn! Att inte ta ”striden”.

Ja, jag rannsakar även mig själv ofta. Vad gör jag? Hur gör jag? Vad ger jag mina barn för vanor. Man behöver inte äta sunt alltid, men oftast. Sen kan man unna sig något emellanåt.