Syra i armarna! Bara efter några minuter. Jag har glömt bort hur jobbigt det är. Pulsen ökar. Svettigt också. Hmmm, måste göra det oftare igen. Jag pratar om Bungy Pump.

Ja, jag är helt allvarlig. Jag gick ut för att Bungy Pumpa, alltså stavgå med de nya stavarna där staven kan pressas ihop vid varje steg. Det ger en mjuk gång. Och jobbigt är det! Varje steg innebär att man pressar ned med en kraft om 4 kg. Om man då tar cirka 70 cm långa steg så innebär det att man under en 3 kilometer promenad pressar ned 20 000 kilo. Alltså 20 ton! Oj, oj! Och 5 kilometer ger 33 300 kg eller 33,3 ton!

Jag tränar ju en hel del annars också men nu var det någon vecka sedan jag Bungy Pumpade sist. Och det känns! Riktigt bra träning. Blev tvungen att dra ned på tempot lite efter några minuter för att få mer genomblödning i mina armar – i gäddhänget alltså . Sen kunde jag öka igen. Riktigt skön träningsgång.

Du har väl provat? Annars är det dags. Jag lovar att även du som är riktigt vältränad kommer att känna av stavarna. Läs mer på www.bungypump.se

Äntligen läser jag rubriken som jag så länge väntat på. På första sidan av Svenska Dagbladet idag. ”Fel kolhydrater mer skadligt än fel fetter”. Äntligen finns det en långtidsstudie som bevisar det vi redan vet. Äntligen kanske även experter och läkare kan börja ge vettiga kostråd till ”vanliga” personer. Och kanske till och med Livsmedelsverket kan börja ge vettiga kostråd som är anpassade till tiden.

En stor dansk studie har följt över 53 600 personer under 4 år och sett hur kostomläggning påverkar deras risk för hjärtinfarkt. Och i den här studien har man speciellt sett hur hälsan påverkades om personerna minskade på det mättade fettet och i stället åt kolhydrater – och framför allt snabba kolhydrater.

Mättade fetter har ju under årtionden fått skulden för att vara en hälsobov från våra myndigheter. ”Minska det mättade fettet” har varit slagord som många till slut trott på. Samtidigt som vi dragit ned på mättade fetter har övervikt, diabetets typ 2 och hjärt- och kärlsjukdomar fortsatt att eskalera. Hmmm, det kanske inte är så farligt med det mättade fettet…

Den danska studien visade att för varje 5 % som man minskade det mättade fettet – och ersatte det med snabba kolhydrater (alltså högt GI) så ökade risken att drabbas av hjärtinfarkt med 33%. Trettiotre procent! De som minskade det mättade fettet till förmån för medelhögt GI fick ingen ändring av risken alls. Och de som bytte mättat fett mot fullkornsprodukter fick en liten lägre risk.

Så vitt bröd, vitt mjöl och vitt socker är mer skadligt för hälsan än mättat fett. Så bort med onödiga snabba kolhydrater. Det borde bli Livsmedelsverkets nya slagord. Nu när det även finns större studier att luta sig mot. Vi väntar Livsmedelsverket… Eller ska det gå ännu några årtionden innan råden moderniseras?

Varför tar jag mig inte tid att göra det i vanliga fall? Även när alla – eller flera – är hemma i huset? Var försvinner tiden? Lusten? Orken? Jag pratar om att baka. Och en massa annat jag gjort idag.

Egen dag idag. Helt egen. Jag har som sagt huset för mig själv den här helgen. Underbart! Vad jag har gjort? Softat och tagit det lugnt. Och ändå har jag gjort en massa saker. Men inte för att jag ”måste”. Utan för att jag vill. Och jag har ”varit” medan jag har gjort.

Så ofta annars är jag mitt i det som ska göras. Och tänker på allt annat som också ska göras därefter. Jag gör så snabbt jag kan för att sedan är det dags för något annat. Något som händer. Som stjäl uppmärksamhet. Något som ska göras i stället. Någon energi som ändras. I stället för att bara göra det jag gör. Låta det ta den tid det tar. Fylla hela min uppmärksamhet. Som jag har låtit det göra idag.

Jag har hunnit med så mycket. Och samtidigt inte ”gjort” något. Inte haft några måsten. Pysslat i trädgården. Mekat med cyklarna. Handlat blommor och annat. Bakat bröd. Tvättat. Hållit i ett träningspass i morse. Tränat själv. Och är just mitt uppe i att rensa undan alla vinterkläder och skor till vintern. Och rensa barnens för små eller för stora (för lillebror) kläder i högar för att lägga undan eller ge bort. Allt det här utan att det känns som att jag har gjort något alls. Har haft en soft dag. Lugn. Avspänd. Skön. Avkopplande.

Sååå härligt! Jag sitter och funderar på hur jag ska behålla den här känslan och fokuset till andra dagar också. Så klart hamnar fokus på mina barn när de är här. Samtidigt kan jag fortfarande göra saker själv.

Känner du igen dig i det här? Hur gör du för att behålla lugn och fokus? Eller ”hinner” inte du heller med att laga all mat hemma och baka allt bröd till din familj?

Köttklistret, som EU-kommissionen godkände i februari, förbjuds nu av Europaparlamentet. Köttklistret, som heter trombin, skulle göra det möjligt att klistra ihop många småbitar av kött  till ett enda stycke. Idag pressas småbitar ihop till exempelvis skinka, men då ser vi konsumenter i alla fall att det är många småbitar som ligger där bredvid varandra. Trombinet smälter samman bitarna så att det för ögat ser ut som en stor köttbit.

Europapartlamentet ansåg att köttklistret med stor sannorlikhet vilseleder konsumenter och förbjuds därför. Dessutom ger de många små bitarna stor yta för bakterier – som salmonella – att föröka sig på. De kan dessutom leva utan syre.

Så nu blir det bakläxa för EU-kommissionen. Heja alla lobbyister som har lyckats få politikerna att ändra åsikt. Bra jobbat!

Det här beslutet kan även medföra att andra ämnen och tillsatser i vår föda förbjuds. Alla tillsatser som godkänns inom EU ska innebära en fördel för konsumenten. Jag önskar att de skulle titta på fördelarna med transfetterna – och väga upp dem (utseende, konsistens, hållbarhet) med nackdelarna som är vida större.

Bra jobbat alla lobbyister som fått fram det här beslutet!

Då är vår 5 dagars funktionella tränarutbildning avslutad, med mycket nöjda deltagare. ”Helt nytt tänk som skiljer sig helt från alla de utbildningar som annars finns” var det flera som sa. ”Ni MÅSTE ut med det här tydligare” var det andra som sa.

Det är skönt att höra att det som jag och Jose gör funkar, och uppskattas. Att vi har ett nytt tänk. För det vet vi båda att vi har. Och då är det roligt att även andra uppfattar det. Som den gamla räven Tommy Jonsson på SSIF, som jag jobbat med tillsammans och parallellt med under de sista 15 åren. Riktigt skoj att han uppfattar det så.

Vad det är som är så nytt? Vi knyter ihop träning med fysträning och med korrektiv träning på ett sätt som är enkelt och förståeligt. Så att du som tränare lättare kan förstå vad sjukgymnaster pysslar med och ta över där sjukgymnasten släpper sin patient. Och så för vi hela resonemanget vidare till fysträning där vi kör vårt eget koncept med ”OCH-träning”. Vi säger inte: gör så här i stället. Vi säger gör så här OCKSÅ.

Tack för fantastiskt roliga dagar! Underbart med sköna människor omkring sig.

Vinter till sommar. Nya kläder. Nya jackor. Nya väskor. Nya rutiner. Ja visst kan man tycka, so what? Men det gäller att veta var man ska ha plånbok, telefon och allt annat.

Igår: måndag morgon, start av ny kurs. In och köpa material på väg till BiM. På AGE ska jag betala kalaset. Och upptäcker till min fasa att jag inte har någon plånbok! Neeeej! Inget material = hackig kursstart (ja, jag hade så jag kunde fixa pärmar och sånt men ändå). Då visade sig killen på AGE Globen vara en riktig pärla. Jag fick köpa på krita! Han kände igen mig. Jag brukar handla allt där så de morsar och så . Men att få handla på krita…. åhhh så sjysst! Han tyckte han kände igen mig från en bok som han har, och det kan ju stämma. Sen när han fick SISU Idrottsböckers bokkatalog i sin hand såg han att jag var jag (ja, jag hade sådana tidningar i bilen ). Så jag fick med mig allt jag behövde.

Tillbaka snabbt på lunchen med en blomma som tack, och betala allt.

Stort stort tack AGE i Globen för att ni är så sjyssta. Än lever hederligheten i storstaden. Än törs vi lite – i alla fall liiiite – på människor. Känns bra!

Jag drar och drar så jag blir svettig. Till slut åker foten igenom hålet med ett litet ploppande ljud. Pust. En fot inne i tightsen. Dra upp det tighta plagget och sen i med den andra foten. Sådär ja, där kom hälen igenom. Nu upp över vaderna, knäna, låren, rumpan… jag riktigt känner hur allt löst material (läs fett) under huden pressas upp mot min midja.

Jag tänker direkt på den där bilden som på den tiden gick runt på faxen. Kommer du förresten ihåg faxen? Vilken urgammal apparat! Men den finns ju kvar på många myndigheter och vissa företag. Då var det där alla roliga saker kom. På faxen. Innan mejl och dator. Och innan sms så klart.

Nåväl, tillbaka till min inre bild där jag kämpar för att få upp mina kompressiontights. Minns du den där bilden som förklarade varför äldre kvinnor använder cykelbyxor? På första bilden står hon med låånga bröst och hängande mage. Hon drar på sig cykelbyxorna och i takt med att byxorna kommer upp över rumpan så trycks allt löst material (läs fett) uppåt. Och hamnar i tuttarna!

Just så känner jag mig där jag pressar in min lekamen i kompressionstightsen. Undrar vart allt det överflödiga ska ta vägen? Tuttarna vore ju nice. Men näe, så långt nådde det aldrig. I stället sitter det som en lös ring runt midjan, precis ovanför resåren på tightsen. Hua, vad jag känner mig tjock! Jag pillar raskt ned det lösa, in i tightsen. Så där ja, nu är det bättre!

När tightsen väl sitter där de ska känner jag mig smal! ALLT hålls in. Precis allt. Och det känns bra.

Hur det känns när jag tränar? Bra! Pigg i benen. Känns som om tightsen hjälper till att styra runt blodet så det kommer snabbare upp från benen. Eller kanske det bara känns så för jag känner mig så snygg! Nu när jag fick ned valken in i byxorna .

Om man behöver kompressionsplagg? Låt mig återkomma när jag har testat mer och fler. Det känns i alla fall bra. Och de funkar ungefär som stödstrumpor – fast på hela kroppen. Och stödstrumpor gör att mindre vätska ”fastnar” i benen och fötterna. Så då bör även kompressionstights ha samma effekt. Med snabbare återhämtning som resultat. Jag återkommer som sagt.