Om det är något som är säkert så är det att den gången jag får punka så händer det mitt i natten på någon ödslig väg där jag frysande står helt ensam i regnet. Alla gentlemen är som bortblåsta. Bara gråtande trötta barn som är rädda och hungriga. Det tror jag. Så det är lika bra att träna inför alla eventualiteter. Jag byter mina däck själv.
Ja. Ok. Jag tog lite hjälp den här gången. Med halva bilen.
Samtidigt tycker jag det är härligt att känna hur kroppen funkar. Trots att jag står böjd snett åt höger, vriden i en sned vinkel åt sidan medan jag lyfter däcket, så gör det inte ont. Jag har krafter. Inte bästa arbetsvinkeln i vårt trånga garage. Visst, skulle jag städa ut allt bråte skulle jag få gott om plats. Men nu står jag där böjd och högervriden med ett däck i handen. Och känner mig stark. Underbart. Det är ju för det här som jag tränar.
Här byter jag däck. Neeej! Fel foto. Äh, den får vara kvar…
Fast det får vara tillräckligt med de vanliga däcken. Det där reservhjulen som någon smart typ la UNDER bilen, det får vara till en annan gång. Jag tänker varje gång att jag ska titta på hur man lossar det så jag är beredd på det där punkatillfället. Men hittills har jag aldrig kollat. Undrar förresten om det går att lossa. Efter alla år av vägsalt, vatten och sånt. Det sitter nog som berget.
Undrar hur de tänkte. Vaaar ska vi gömma reservhjulet? Så ingen hittar det? Ja, eller så de inte får loss det när hjulet behövs. Ja, tänk dig synen där mitt i natten på vägen, ha, ha, ha… får inte loss det, ho, ho, ho… sliter och svettas… ha, haaa, haaa… JAAA! Jag vet! Vi lägger det UNDER bilen! Mooahaha… Tack Toyota. Ni får mig att fortsätta träna.